Bergsäkert?
Bergis, herr Nygårds

Med pukor och trumpeter, en rad kända politiker, TV-folk och till och med en komiker går SKB till konferens under rubriken ”bergsäkert”. Inte är detta att sakligt informera, men däremot att utstuderat och medvetet dupera.
Metoden förblir vad den alltid varit – otillfredsställande.
Berget förblir vad det alltid varit – opålitligt och osäkert.
Alternativa metoder och motstridande rön förtigs,
trots internationell expertförankring.
Vi läser om svarta pengar som tvättas och blir gångbar valuta. Viktiga koncept, vilka egentligen är ganska uselt underbyggda, monopolistiskt framdrivna och icke sanningsenligt lanserade, kan på samma sätt ”tvättas” och under officiellt förhärligande lyftas fram så att de framstår som äkta, attraktiva och kanske till och med värda respekt och aktning. Så sker den 20 november då Nygårds och SKB inbjuder till en konferens kallad ”bergsäkert”.
Redan titeln ”bergsäkert” skall invagga oss i tron att det man talar om och påstår ligger helt säkert, till och med bergsäkert. Men hur är det egentligen med denna påstådda förträfflighet? Är den verklig eller illusorisk?
SKB:s metod att omhänderta högaktivt kärnbränsleavfall är en ovärdig produkt som med alla upptänkliga knep lanseras och tvättas i olika illusionsbad så att den skall framstå som ”bergsäker”, ända alternativet och problemfri. Man talar om tjugofem års forskning. Men man talar inte om att kritik och alternativ inte prövats utan envist och diktatoriskt förnekats. Man talar heller inte om att ett flertal av de viktigaste analyserna och beräkningarna ännu inte slutförts, och att stora informationssektorer med flit hållits utanför konceptet.
Bakom kulisserna
Som expert på unga berggrundsrörelser och prehistoriska jordbävningar, har jag, som troligen ingen annan i Sverige, möjlighet att ”se bakom kulisserna” och bedöma verkligheten bakom påståendet ”bergsäkert”. Till min hjälp har jag övriga medarbetare i min forskargrupp samt ett mycket stort och förnämligt nätverk av internationella topp-experter, av vilka fem ingår i vårt arbetslag och ett 40-tal besökte oss 1999. Om man från SKBs sida konsekvent vägrat ta hänsyn till våra resultat och åsikter, så är vi med och spelar huvudrollen på den internationella scenen när det gäller unga berggrundsrörelser och prehistoriska jordbävningar (det var väl just därför jag var inbjuden som huvudtalare i symposiet ”Site Selection and Management of Nuclear Power Plant Areas and Nuclear Waste” vid den stora internationella geologi-kongressen i Rio i augusti i år).
Jag vill erkänna att jag det sista året upplevt en mjuknande hållning från SKBs sida. Man mäktar inte länge stå emot vårt faktaflöde. Efter tre avslag och ett års fördröjning har jag nu ett SKB-anslag (man har faktiskt en skyldighet att utreda ”alternativa” koncept) vilket gett uppseendeväckande resultat. Dessa finns inte med i SKBs bedömning när man nu går ut med rubriken ”bergsäkert”. Sanningen är att våra resultat tämligen förkrossande punkterar talet om ”bergsäkert”.
Att blanda äpplen och bananer
SKB har något de kallar ”jordbävningsscenariet”, det vill säga hur många och stora jordbävningar vi har att vänta under kommande 100.000 år och vilka effekter detta kan komma att få på deras föreslagna berggrundsförvar (av KBS-3 utformning). I denna analys gör man sig skyldig ett av de grövsta fel man kan göra då det gäller beräkningar av trender; man blandar äpplen och bananer. Om man mäter höjd och bredd på hundratusentals äpplen, så får man aldrig någon som ser ut som en banan. Därför kan heller inte mätningarna säga det minsta om bananens variation i bredd och höjd. Så enkelt är det faktiskt.
SKB analyserar dagens jordbävningsregister, fastställer ett förhållande mellan antal skalv och deras magnitud, samt extrapolerar denna linje in i det okända. Man mäter äpplen och går över till att tala om bananer. Vad menar jag med detta?
Den jordbävningssituation som råder idag vad gäller jordbävningarnas antal, storlek och orsak, gällde inte alls vid tiden för landisens avsmältning (för ca 12000-9000 år sedan). Då var landhöjningen helt enklet enorm och vi uppmäter hastigheter på flera decimeter per år (0,4 mm per dag i Stockholm och ca. 1,0 mm per dag i Hudiksvall). Dessa krafter genererade jordbävningar av helt annat antal, styrka och orsak. Det är dessa som utgör bananerna.
Det är därför mätningar av äpplen, hur många och hur väl de än görs, inte kan säga ett dyft om bananerna. Detta är enklaste faktum i forskning. Därför är det häpnadsväckande att SKB kan tillåta sig en sådan blunder. Och man frågar sig; är det på grund av okunskap eller är det ett medvetet sätt att dupera. Vad det än må vara så är det oacceptabelt.
SKBs analys av ”äpplena” , extrapolerade till att gälla över en 100.000 år period, ger en maximal jordbävning på 6,8-7,5 i Södra Sverige, på 7,3-7,5 i Vänerområdet, på 5,7-6,5 i Norra Sverige och på 6,0-7,0 längs Bottenhavets kustzon. Chansen att det blir 1 jordbävning med magnituden 8 är mindra än 1 (varierande från 0,2 till 0,001). Trots detta anger man att 5-25 behållare skulle kunna komma att skadas.
Våra ”bananer” omfattar ett 30 skalv inom de sista 12000 åren där de flesta måste ha överstigit 6,5-7,0 och där flera även översteg 8,0 på Richterskalan. Vi har också serier av skalv som vittnar att även frekvens var mycket hög. Om vi tillåts fullfölja våra studier över hela landet, kommer antalet stora jordbävningar säkerligen att 10-dubblas. Under en 100.000-års period, måste man därför räkna med hundratals destruktiva jordbävningar.
Med vårt material (bananerna), faller hela SKBs så kallade ”jordbävningsscenario”. Nu kan man inte räkna med 5-25 kollapsade behållare. Nu måste man räkna med att hela lagret kan kollapsa; en totalkatastrof alltså. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. I det läget måste vi byta metod.
DRD-metoden – ett alternativ
Regeringen begärde en ”slutlig lösning”. KBS (SKBs föregångare) svarade med den så kallade KBS-3 metoden; ett slutet förvar på 500 meters djup i berget. Senare kom talet om transmutering av avfallet (oskadliggörande under energiutvinning). Då sa regeringen ”oj då, förvaret måste vara tillgängligt”. SKB svarade med att påstå att visst går det att gräva upp det man just grävt ner. Hur detta skulle gå till i praktiken säger man inte ett ord om. Man kan undra varför man skall gräva ner något som senare kan komma att behöva grävas upp. Man kan även undra över vad som nu är ”en slutlig lösning”. I detta läge övergår SKB från att tala om ett ”slutförvar” till att tala om ett ”djupförvar”.
Situationen öppnar för andra och bättre lösningar. Vi föreslog DRD-metoden (Dry Rock Deposit). Metoden innebär att avfallet förvaras i torra bergrum, står under kontinuerlig kontroll (instrumentregistrering av radiation, korrosion, mm), förblir åtkomligt för reparation så väl som applikation av framtida metoder som transmutering, samt även kan tömmas om så skulle erfordras (t.ex. vid framtida istid om inte problemen lösts dessförinnan).
Vi sökte medel från SKI för en allsidig utredning och presentation av DRD-metode. SKI rådfrågade först SKB sedan SKBs motsvarighet i Finland (dvs våra ”konkurrenter”). Båda rekommenderade avslag. Är inte detta att bryta mot konkurrenslagarna. SKB påstod att DRD-metoden bara var ett nytt ”mellanlager”. Sanningen är att det är ett ”djupförvar” lika väl som SKBs ”uppgrävbara KBS-3 förvar”.
Ett DRD-förvar har stora fördelar: kontrollen, handlingsfriheten, kostnaden, respekten för fakta. Den borde även vara attraktivare för den kommunala acceptansen, då den ju inte behöver innebära ett evighetsok.
Illusion och verklighet
Inledningsvis ställde jag frågan: är den säkerhet som man basunerar ut under rubriken ”bergsäkert” verklig eller illusorisk? Svaret är: den är illusorisk. Berget kommer aldrig att kunna erbjuda en trygg plats för ett berggundsförvar under en 100.000 års period. Vid varje framtida istid (liten eller stor spelar mindre roll) kommer isavsmältningens kolossal jordbävningar tillbaks. Och i den miljön kan inget KBS/SKB-förvar förbli odeformerat. Så är det bara. I det läget framstår DRD-metoden som en mycket mer attraktiv lösning.
Huvudsyftet med våra studier och ansträngningar måste vara att ta fram bästa tänkbara sakliga underlag, vrida och vända på alla tänkbara alternativ och så komma med ett så klokt och välunderbyggt slutomdöme som det överhuvudtaget är möjligt. Sådant är sann vetenskaps mål och medel.
När SKB nu självsäkert (och enligt min åsikt helt ogrundat) talar om ”bergsäkert”, så synes målet vara att till varje pris – ”ändamålet helgar medlet”, sa man på medeltiden – driva sin linje, förverkliga sin metod, vinna politisk enighet och kommunal acceptans. Till detta kan jag bara säga: Låt dig inte duperas!
Nils-Axel Mörner
föreståndare för P&G-enheten

Prehistoriska jordbävningar i Sverige
illustrerande den mycket höga seismiska aktivitet som rådde vid isavsmältningstiden både vad gäller skalvens magnitud och deras frekvens.
Denna höga jordbävningsaktivitet kommer at återupprepas vid varje framtida istid.
________________________________________________________________________
namn/plats ålder magnitud
________________________________________________________________________
Ronneby ~12,500 >6 Äspö (subglacial) ~12,000 6–7
Kinnarumma-1 11,700 >7
Kinnarumma-2 11,700 >7
Hallandsåsen-1 <11,500 6–7
Mariefred-1 = Stockholm-2 10,469 >7
Mariefred-2 = Stockholm-4 hösten 10,430 >>8
Taxinge–Mariefred-3 ~10,400 6–7
Olivelund-1 <10,550 >7
Olivelund-2 <10,550 7–8
Olivelund-3 = Stockholm-4 10,430 >>8
Stockholm-1 ~10,490 6–7
Stockholm-2 10,469 >7
Stockholm-3 10,447 6–7
Stockholm-4 hösten 10,430 >>8
Stockholm-5 ~10,410 6–7
Billingen ~10,400 6–7
Gillberga gryt ~10,000 7?
Mehedeby ~10,000 7?
Iggesund-1 (Boda) 9,663 ~8
Sundsvall (osäker) 9,439 6–7?
Umeå-1 (Röbäck) 9,428 >7
Umeå-2 (Tobacka) 9,393 >7
noll-varvet (Jämtland) 9,239 6–7?
Lansjärv ~9,150 >8
Pärve ~9,000 >8
Sturuman (obekräftad) ~8,500 7?
Hallandsåsen-2a ~8,000 ?
Hallandsåsen-2b ~7,000 6-7
Iggesund-2 (Hög) ~6,200 >8
Mariefred-4 ~3,500 ~7
Hallandsåsen-3 ~3,000 6–7
Hallandsåsen-4 ~900 6–7


FigurtextSKB analyserade dagens korta jordbävning register (blått fält) och uttalar sig från detta om vilka jordbävningar man kan vänta under hela 100.000 år in i framtiden (linjerna 1-4, där 1 gäller Vänerområdet, 2 Södra Sverige, 3 Bottenviken och 4 Norra Sverige) och där den horisontella linje (1.00) markerar chansen för 1 jordbävning per 100.000 år.
Med direkta fältobservationer har vi belagt ett 30-tal stor jordbävning från isavsmältningsskedet (se bifogade tabell). Om analysen utvidgas bör denna siffra tiodubblas. Under 100.000 år måste denna siffra ytterligare ökas 3 à 6 gånger. Vi får då en ofantligt mycket högre jordbävningsrisk (gult fält och illgrön linje) än vad SKB påstår.
Eftersom våra data kommer från verkliga observationer, så utraderar de SKBs uppgifter. Dessutom bygger SKBs hypotes på ett fatalt misstag: man blandar äpplen (blåa fältet) med bananer (gula fältet) och får fram en irrelevant och missvisande bild (linjerna 1-4).
Om detta skett omedvetet, vittnar det om en avgrundslik okunskap.
Om detta skett medvetet, vittnar det om en smutsig och respektlös skumraskhantering.

 

Se också Uppsala Nya Tidning, 16 nov 2000

 

________________________________________________________________________