Idé och
Vision
Idén
föddes ur framgångarna med de tvärvetenskapliga kurser
(TNKK) som årligen hållits i Åkers Bergslag och där
ett dagsmoment var den så kallade Själens Motionsslinga – där
hela vårt land natur- och kulturutveckling från istid till
nutid, ”från barbari till välfärdsstat”,
rullas upp med landhöjningen som motor i den stegvisa berättelsen,
och där varje tidspunkt ställs i relation till vad som skede
i världen i övrigt. Vi hade finnit ”Sveriges Identitetspunkt”.
I tidstornet skulle hela utbudet kunna koncentreras och visualiseras
på ett nytt och modärnt sätt där man kombinerar
realismen i tornets successiva nivåer med audiovisuell framställning.
Om tornet tillägnades Tiden i denna hisnande tidsresa, så skulle
en serie kunskapssmedjor runt tornet tillägnas andra specialämnen
liksom databaser. Lokalbiologin skulle få sitt eget utbudsområde.
Vikingatidens otroliga ”Ingvars tåg” (som utgått
just intill) skulle få sitt egna centrum. Men tornet skulle även
fungera som ett centrum för lokalområdet såväl
som hela Mälardalen i stort. Det skulle bli ett ”lärocenter” för
skolor så väl som forskning.
En
”
Folklig Förälskelse”
är precis vad projektet avser.
Som ”identitetspunkt”, skulle TidsTornet bli den första identitetspunkten
i ett nätverk av europeiska identitetspunkter – för inbördes
förståelse, uppskattning och samarbete; allt det som vårt nya
gemensamma EU-Europa så innerligt väl behöver.
Tornet skulle också resa sig som en vattenpegel för hela Balticum
och därmed en markör för ”Centre of the Baltic”.
Från
vandring i skogen till TidsTorn
Idén att ställa hela vandringsleden – den s.k. ”Själens
Motionsslinga” – på höjden i ett TidsTorn kom från
en bild av Kaknästornet som råkar vara precis så högt som
landhöjningen har varit; 150 m. Mörner fick denna idé 1998.
Därefter låg den i träda tills en dag Eva Lilja och Jan Brandt
vid Mälardalens Högskola vid ett besök i Åkers Bergslag
fick höra Mörner berätta om det. De såg genast möjligheterna.
Björn Lundqvist (vid Af; Bild; Mittregionen) kopplades in och han ordnade
i maj 2002 ett större konstnärsseminarium i ämnet. Jan Nilsson
(Strängnäs kommun) och Kristian Brandt (Skottvång) var två andra
som genast insåg projektets möjligheter och entusiastiskt deltog i
dess vidare utveckling. År 2003 bildads en ideell förening, ”Föreningen
TidsTornet i Läggesta”, för att driva frågan vidare. För
att säkerställa högsta möjliga kvalité knöts
till föreningen ett ”vetenskapligt råd” bestående
av 15 eminenta forskare. År 2006 erhöll föreningen medel från
ESF-Sörmland och från kommunen. Därmed kunde arbetet med en ”förstudie” och
detaljplanering skjuta fart.
Men
varför ett torn?
Ursprungsidé var att man här skulle kunna göra hela landhöjningsresan
från istidens vattennivå +150 m ner till dagens nivå. Och det är
inget fel med den idén.
Men ett torn har så mycket mer att ge. Hösten-03 hade DN en serie
om torn. Där kan man hämta citat som: ”Mänsklighetens historia är
kantad av torn”, ”Utsikten är vårt bästa hjälpmedel”,
Man reser torn ”för att få överblick”, Ett torn är
som en fyr, en ”vägledare”.