Bergsäkert?
Bergis, herr Nygårds
Med pukor
och trumpeter, en rad kända politiker, TV-folk och till och med
en komiker går SKB till konferens under rubriken bergsäkert.
Inte är detta att sakligt informera, men däremot att utstuderat
och medvetet dupera.
Metoden förblir vad den alltid varit otillfredsställande.
Berget förblir vad det alltid varit opålitligt och
osäkert.
Alternativa metoder och motstridande rön förtigs,
trots internationell expertförankring.
Vi läser om svarta pengar som tvättas och blir gångbar
valuta. Viktiga koncept, vilka egentligen är ganska uselt underbyggda,
monopolistiskt framdrivna och icke sanningsenligt lanserade, kan på
samma sätt tvättas och under officiellt förhärligande
lyftas fram så att de framstår som äkta, attraktiva
och kanske till och med värda respekt och aktning. Så sker
den 20 november då Nygårds och SKB inbjuder till en konferens
kallad bergsäkert.
Redan titeln bergsäkert skall invagga oss i tron att
det man talar om och påstår ligger helt säkert, till
och med bergsäkert. Men hur är det egentligen med denna påstådda
förträfflighet? Är den verklig eller illusorisk?
SKB:s metod att omhänderta högaktivt kärnbränsleavfall
är en ovärdig produkt som med alla upptänkliga knep lanseras
och tvättas i olika illusionsbad så att den skall framstå
som bergsäker, ända alternativet och problemfri.
Man talar om tjugofem års forskning. Men man talar inte om att
kritik och alternativ inte prövats utan envist och diktatoriskt
förnekats. Man talar heller inte om att ett flertal av de viktigaste
analyserna och beräkningarna ännu inte slutförts, och
att stora informationssektorer med flit hållits utanför konceptet.
Bakom kulisserna
Som expert på unga berggrundsrörelser och prehistoriska jordbävningar,
har jag, som troligen ingen annan i Sverige, möjlighet att se
bakom kulisserna och bedöma verkligheten bakom påståendet
bergsäkert. Till min hjälp har jag övriga
medarbetare i min forskargrupp samt ett mycket stort och förnämligt
nätverk av internationella topp-experter, av vilka fem ingår
i vårt arbetslag och ett 40-tal besökte oss 1999. Om man
från SKBs sida konsekvent vägrat ta hänsyn till våra
resultat och åsikter, så är vi med och spelar huvudrollen
på den internationella scenen när det gäller unga berggrundsrörelser
och prehistoriska jordbävningar (det var väl just därför
jag var inbjuden som huvudtalare i symposiet Site Selection and
Management of Nuclear Power Plant Areas and Nuclear Waste vid
den stora internationella geologi-kongressen i Rio i augusti i år).
Jag vill erkänna att jag det sista året upplevt en mjuknande
hållning från SKBs sida. Man mäktar inte länge
stå emot vårt faktaflöde. Efter tre avslag och ett
års fördröjning har jag nu ett SKB-anslag (man har faktiskt
en skyldighet att utreda alternativa koncept) vilket gett
uppseendeväckande resultat. Dessa finns inte med i SKBs bedömning
när man nu går ut med rubriken bergsäkert.
Sanningen är att våra resultat tämligen förkrossande
punkterar talet om bergsäkert.
Att blanda äpplen och bananer
SKB har något de kallar jordbävningsscenariet,
det vill säga hur många och stora jordbävningar vi har
att vänta under kommande 100.000 år och vilka effekter detta
kan komma att få på deras föreslagna berggrundsförvar
(av KBS-3 utformning). I denna analys gör man sig skyldig ett av
de grövsta fel man kan göra då det gäller beräkningar
av trender; man blandar äpplen och bananer. Om man mäter höjd
och bredd på hundratusentals äpplen, så får man
aldrig någon som ser ut som en banan. Därför kan heller
inte mätningarna säga det minsta om bananens variation i bredd
och höjd. Så enkelt är det faktiskt.
SKB analyserar dagens jordbävningsregister, fastställer ett
förhållande mellan antal skalv och deras magnitud, samt extrapolerar
denna linje in i det okända. Man mäter äpplen och går
över till att tala om bananer. Vad menar jag med detta?
Den jordbävningssituation som råder idag vad gäller
jordbävningarnas antal, storlek och orsak, gällde inte alls
vid tiden för landisens avsmältning (för ca 12000-9000
år sedan). Då var landhöjningen helt enklet enorm och
vi uppmäter hastigheter på flera decimeter per år (0,4
mm per dag i Stockholm och ca. 1,0 mm per dag i Hudiksvall). Dessa krafter
genererade jordbävningar av helt annat antal, styrka och orsak.
Det är dessa som utgör bananerna.
Det är därför mätningar av äpplen, hur många
och hur väl de än görs, inte kan säga ett dyft om
bananerna. Detta är enklaste faktum i forskning. Därför
är det häpnadsväckande att SKB kan tillåta sig
en sådan blunder. Och man frågar sig; är det på
grund av okunskap eller är det ett medvetet sätt att dupera.
Vad det än må vara så är det oacceptabelt.
SKBs analys av äpplena , extrapolerade till att gälla
över en 100.000 år period, ger en maximal jordbävning
på 6,8-7,5 i Södra Sverige, på 7,3-7,5 i Vänerområdet,
på 5,7-6,5 i Norra Sverige och på 6,0-7,0 längs Bottenhavets
kustzon. Chansen att det blir 1 jordbävning med magnituden 8 är
mindra än 1 (varierande från 0,2 till 0,001). Trots detta
anger man att 5-25 behållare skulle kunna komma att skadas.
Våra bananer omfattar ett 30 skalv inom de sista 12000
åren där de flesta måste ha överstigit 6,5-7,0
och där flera även översteg 8,0 på Richterskalan.
Vi har också serier av skalv som vittnar att även frekvens
var mycket hög. Om vi tillåts fullfölja våra studier
över hela landet, kommer antalet stora jordbävningar säkerligen
att 10-dubblas. Under en 100.000-års period, måste man därför
räkna med hundratals destruktiva jordbävningar.
Med vårt material (bananerna), faller hela SKBs så kallade
jordbävningsscenario. Nu kan man inte räkna med
5-25 kollapsade behållare. Nu måste man räkna med att
hela lagret kan kollapsa; en totalkatastrof alltså. Detta är
naturligtvis helt oacceptabelt. I det läget måste vi byta
metod.
DRD-metoden ett alternativ
Regeringen begärde en slutlig lösning. KBS (SKBs
föregångare) svarade med den så kallade KBS-3 metoden;
ett slutet förvar på 500 meters djup i berget. Senare kom
talet om transmutering av avfallet (oskadliggörande under energiutvinning).
Då sa regeringen oj då, förvaret måste
vara tillgängligt. SKB svarade med att påstå
att visst går det att gräva upp det man just grävt ner.
Hur detta skulle gå till i praktiken säger man inte ett ord
om. Man kan undra varför man skall gräva ner något som
senare kan komma att behöva grävas upp. Man kan även
undra över vad som nu är en slutlig lösning.
I detta läge övergår SKB från att tala om ett
slutförvar till att tala om ett djupförvar.
Situationen öppnar för andra och bättre lösningar.
Vi föreslog DRD-metoden (Dry Rock Deposit). Metoden innebär
att avfallet förvaras i torra bergrum, står under kontinuerlig
kontroll (instrumentregistrering av radiation, korrosion, mm), förblir
åtkomligt för reparation så väl som applikation
av framtida metoder som transmutering, samt även kan tömmas
om så skulle erfordras (t.ex. vid framtida istid om inte problemen
lösts dessförinnan).
Vi sökte medel från SKI för en allsidig utredning och
presentation av DRD-metode. SKI rådfrågade först SKB
sedan SKBs motsvarighet i Finland (dvs våra konkurrenter).
Båda rekommenderade avslag. Är inte detta att bryta mot konkurrenslagarna.
SKB påstod att DRD-metoden bara var ett nytt mellanlager.
Sanningen är att det är ett djupförvar lika
väl som SKBs uppgrävbara KBS-3 förvar.
Ett DRD-förvar har stora fördelar: kontrollen, handlingsfriheten,
kostnaden, respekten för fakta. Den borde även vara attraktivare
för den kommunala acceptansen, då den ju inte behöver
innebära ett evighetsok.
Illusion och verklighet
Inledningsvis ställde jag frågan: är den säkerhet
som man basunerar ut under rubriken bergsäkert verklig
eller illusorisk? Svaret är: den är illusorisk. Berget kommer
aldrig att kunna erbjuda en trygg plats för ett berggundsförvar
under en 100.000 års period. Vid varje framtida istid (liten eller
stor spelar mindre roll) kommer isavsmältningens kolossal jordbävningar
tillbaks. Och i den miljön kan inget KBS/SKB-förvar förbli
odeformerat. Så är det bara. I det läget framstår
DRD-metoden som en mycket mer attraktiv lösning.
Huvudsyftet med våra studier och ansträngningar måste
vara att ta fram bästa tänkbara sakliga underlag, vrida och
vända på alla tänkbara alternativ och så komma
med ett så klokt och välunderbyggt slutomdöme som det
överhuvudtaget är möjligt. Sådant är sann
vetenskaps mål och medel.
När SKB nu självsäkert (och enligt min åsikt helt
ogrundat) talar om bergsäkert, så synes målet
vara att till varje pris ändamålet helgar medlet,
sa man på medeltiden driva sin linje, förverkliga
sin metod, vinna politisk enighet och kommunal acceptans. Till detta
kan jag bara säga: Låt dig inte duperas!
Nils-Axel Mörner
föreståndare för P&G-enheten
Prehistoriska
jordbävningar i Sverige
illustrerande den mycket höga seismiska aktivitet som rådde
vid isavsmältningstiden både vad gäller skalvens magnitud
och deras frekvens.
Denna höga jordbävningsaktivitet kommer at återupprepas
vid varje framtida istid.
________________________________________________________________________
namn/plats ålder magnitud
________________________________________________________________________
Ronneby ~12,500 >6 Äspö (subglacial) ~12,000 67
Kinnarumma-1 11,700 >7
Kinnarumma-2 11,700 >7
Hallandsåsen-1 <11,500 67
Mariefred-1 = Stockholm-2 10,469 >7
Mariefred-2 = Stockholm-4 hösten 10,430 >>8
TaxingeMariefred-3 ~10,400 67
Olivelund-1 <10,550 >7
Olivelund-2 <10,550 78
Olivelund-3 = Stockholm-4 10,430 >>8
Stockholm-1 ~10,490 67
Stockholm-2 10,469 >7
Stockholm-3 10,447 67
Stockholm-4 hösten 10,430 >>8
Stockholm-5 ~10,410 67
Billingen ~10,400 67
Gillberga gryt ~10,000 7?
Mehedeby ~10,000 7?
Iggesund-1 (Boda) 9,663 ~8
Sundsvall (osäker) 9,439 67?
Umeå-1 (Röbäck) 9,428 >7
Umeå-2 (Tobacka) 9,393 >7
noll-varvet (Jämtland) 9,239 67?
Lansjärv ~9,150 >8
Pärve ~9,000 >8
Sturuman (obekräftad) ~8,500 7?
Hallandsåsen-2a ~8,000 ?
Hallandsåsen-2b ~7,000 6-7
Iggesund-2 (Hög) ~6,200 >8
Mariefred-4 ~3,500 ~7
Hallandsåsen-3 ~3,000 67
Hallandsåsen-4 ~900 67
FigurtextSKB analyserade dagens korta jordbävning register (blått
fält) och uttalar sig från detta om vilka jordbävningar
man kan vänta under hela 100.000 år in i framtiden (linjerna
1-4, där 1 gäller Vänerområdet, 2 Södra Sverige,
3 Bottenviken och 4 Norra Sverige) och där den horisontella linje
(1.00) markerar chansen för 1 jordbävning per 100.000 år.
Med direkta fältobservationer har vi belagt ett 30-tal stor jordbävning
från isavsmältningsskedet (se bifogade tabell). Om analysen
utvidgas bör denna siffra tiodubblas. Under 100.000 år måste
denna siffra ytterligare ökas 3 à 6 gånger. Vi får
då en ofantligt mycket högre jordbävningsrisk (gult
fält och illgrön linje) än vad SKB påstår.
Eftersom våra data kommer från verkliga observationer, så
utraderar de SKBs uppgifter. Dessutom bygger SKBs hypotes på ett
fatalt misstag: man blandar äpplen (blåa fältet) med
bananer (gula fältet) och får fram en irrelevant och missvisande
bild (linjerna 1-4).
Om detta skett omedvetet, vittnar det om en avgrundslik okunskap.
Om detta skett medvetet, vittnar det om en smutsig och respektlös
skumraskhantering.
Se också
Uppsala Nya Tidning, 16 nov 2000
________________________________________________________________________
|