Tunneln genom Hallandsåsen och annat Hallandsåsen representerar en av vårt lands kraftigaste tektoniska zoner; d.v.s. en zon där vertikala och horisontella krafter skjutit och slitit och pressat berget under miljontals år. Själva åsen, en horst, synes ha tryckts upp för ca. 80 miljoner år sedan. Berget som helhet och framförallt dess sprickor och krosszoner har utsatts för vittring; fast berg har vittrat till mjuk, plastisk lera. Från brunnsborrningar (HP-borr) vet vi att det stundom händer att man går genom upp till flera 10-tal meter "friskt berg" bara för att senare komma in i tjocka "lerlager". Konstruktionen av Bolmentunneln gav klara exempel på denna ständiga förekomst av sprickor, krosszoner och lerbankar; d.v.s. ett "uruselt berg". Man behöver bara besöka stenbrottet i Båstad eller Hovs Hallar, för att se hur uppsprucket berget är. I ett sådant berg är jätteborren, redan på förhand (a priori), dömd att misslyckas (vilket jag framhöll i ett TT-meddelande 1993). Hur kunde man då starta detta på förhand dömda projekt. Svart är givet: på grund av ett totalt ignorerande av fakta. Här skall jätteborren visa vad den, omvärlden skall imponeras och kontrakt och pengar skall rulla in. Teknokratiska drömmeri. Man beaktade inte ens sina egna resultat. 1990 hade VIAK genomfört testpumpningar och borrningar. Fig. 4-8-1 visar berget på ca 120-130 meters djup. Vad vi ser är rena gruset, en perfekt "aquefer" där vattnet måste strömma både rikt och kraftigt. Fig. 4-8-1. Borrkärnor från Bh 13, 120-130 m. Vem skulle kunna komma på idén att täta med Rocka Gil i ett sådant berg, det är som att hälla ett två-komponents klister i en flod. Fig. 4-8-2 visar en provpumpning gjord 1990. Med ett uttag av 8 l/s sjönk grundvatten-ytan över ett område som man då uppskattade till 2.6 km från borrhålet. Vad som kan synas extra uppseendeväckande är att en brunn på västra sidan av Sinarpsdalen sjönk med ca. 1 meter.   Fig. 4-8-2. Provpumpning 1990. Nu uppskattar man "influensområdet" till en ellips med yttre punkterna hela 2,6 km från provpumpning hålet. Vi den senare "torrläggningen" år åsen och grundvattensänkning med 100 m, kämpar Banverket "in absurdum" för att &endash; via modeller - hävda att "influensområdet bara är 1,5 km. Mot detta står observationer utanför denna fiktiva gräns.   Och så gick det som det gick: skandal på skandal. Se TV-sagan nedan Pdf-fil : "TV-saga" (8k)   Stämmer "influensområdet" med verkligheten? Influensområdet är en produkt av modeller. Gränserna är dragna efter dessa modeller inte observationer i fält. Redan detta faktum, anger att gränsen på kartan är en fiktiv gräns, inte något som faktiskt kan observeras och följas i fält. Som den nu är lagd går den helt parallellt med tunneln 1.5 km på var sida om tunneln (se Fig. 4-8-3). Finns det invändningar till denna kartbild, denna dragning av "influensområdet"? Självfallet - och mycket grava sådana invändningar. (1) Under inga som helst omständigheter kan det faktiska influensområdet ha gränser som är parallella med tunneln. De måste &endash; i full respons till bergets krosszoner och sprickor &endash; bölja fram och tillbaka (med stora utbuktningar där zoner som Möllebäcks-zonen och Axelstorp-zonen passerar). Så är det bara. Härom går inte att debattera. Därmed är kartbilden inte korrekt. (2) Vid VIAKs inledande studier 1993, gjorde man en provpumpning. Detta är ett faktiskt experiment över hur grundvattnet reagerar. Här ställs verklighet mot modell. Därför har jag ofta framhållit just detta (t.ex. i mitt remissyttrande av 98-10-07). Den grundvattensavsänkning som denna provpumpning åstadkom, hade en elliptisk sträckning vilken nådde ca. 2,6 km på var sida om tunneln (Fig. 4-8-2), alltså 1.100 m utanför Banverkets gräns. Vad detta i klartext innebär, är att verkligheten inte stämmer med modellen; den verkliga yttre gränsen för influensen, ligger avsevärt utanför den modellen anger. Så är det bara. Det faktiska experimentet ger klar vittnesbörd om detta. (3) Det finns brunnar utanför Banverkets influensområde, vilka sinat eller påverkats. Brunn G360 var torr 1997 (och mycket låg 1999). Den ligger 300 m utanför gränsen. Brunn G353 var kraftigt avsänkt under samma tid. Den brunnen ligger 250 m utanför gränsen. Brunn G425 är låg 1997 och 1999 (precis som G360). Den ligger 800 m utanför gränsen. Brunn G423 var låg 1997 och 1999 (som G360 och G425). Den ligger 1100 m utanför gränsen. Om detta speglar effekter av tunnelavsänkningen eller nederbördsvariationer, är svårt att avgöra. Bara möjligheten att dessa avsänkningar långt utanför den angivna "influensgränsen" skulle kunna vara orsakade av tunnelavsänkningen, är naturligtvis av mycket stort intresse. Och det åligger egentligen Banverket att styrka att så inte kan vara fallet. Hur som helst har vi här ett tredje argument för att angivna gräns kan vara grovt underdimensionerad. De låga värdena under 1997 i brunn G360 (torr), G353, G425 och G423 inträffar då många brunnar sinar inom Lya-området (som en klar följd av tunnelavsänkningen), då vattenuttaget är stort (ca 2500 l/min) men neder-börden inte är exceptionellt låg. Det finns därför goda skäl att förmoda att de låga brunnsnivåerna, ända upp till 1100 m öster om gränsen, står i samband med tunnelavsänkningen och alla torrlagda brunnar i Lya-området. I G360 (300 m utanför gränsen) och G425 (800 m utanför gränsen) inträffar extrema högvattensnivåer i början av 1998, just då man gör ett extremt vattenuttag i norra påslaget (ca 4500 l/min) men då nederbörden är låg. Lokala stigningar vid extrem avtappning skulle kunna tyckas motsäga varandra. Men så behöver inte vara fallet. Det stora uttaget kan mycket väl generera kraftiga ytflöden som ger sig till känna som lokala översvämningar i brunnar i mer perifärt läge. Återigen kan detta tyda på att även dessa brunnar befinner sig inom &endash; inte utanför &endash; det verkliga in fluensområdet. Låt oss nu summera informationen. Stämmer modellens gräns med veklighetens gräns för miljö-influensen från den grundvattenavsänkning och de avvattningsstörningar som inducerade av Banverkets tunnelbygge? Svaret är givet; Nej. &endash; skälet är trefaldigt, nämligen: 1. att gränsen aldrig kan dras så som gjorts &endash; den är alltså direkt felaktig. 2. vårt enda faktiska experiment visar ett avsevärt större influensområde. 3. vissa brunnsdata antyder influenser långt utanför angivna gräns. Om det faktiska influensområdet kan utsträckas till 2,5&endash;3,0 km från tunneln inom området söder om Hemmeslövs Fruktgård, så blir den direkta följden att man har alla skäl att förvänta sig avrinningsförändringar i åsens nordsluttning just där Hemmeslövs Fruktgård ligger. I stället för att vara riktade i sluttningens gradient, skulle de nya flödesriktningarna då böra ha en nordvästlig till västlig riktning (Fig. 4-8-4), avlänkade mot norra påslaget. Och det är ju just vad vi iaktagit i de plötsliga markförändringar som satte in 1996-97 och som fortsatt att manifestera sig under 1998 och 1999. Därmed kan vi besvara tidigare fråga om det är konklusionen eller influensområdet som är fel &endash; för endera måste vara fel. Att influensområdet inte stämmer med verkligheten, synes helt klart. Frågan är nu om den verkliga gränsen kan ligga så mycket mer åt öster, att förändringarna i Hemmeslövs Frukgård får sin naturliga förklaring (Fig4-8-4). Min bedömning är att så är fallet En sak måste under alla omständigheter stå helt klart; man har inte rätt att hävda att förändringarna inom Hemmeslövs Fruktgård inte kan ha orsakats av tunnelbygget bara för att området ligger utanför modellens influensgräns.