Idé och Vision

Idén föddes ur framgångarna med de tvärvetenskapliga kurser (TNKK) som årligen hållits i Åkers Bergslag och där ett dagsmoment var den så kallade Själens Motionsslinga – där hela vårt land natur- och kulturutveckling från istid till nutid, ”från barbari till välfärdsstat”, rullas upp med landhöjningen som motor i den stegvisa berättelsen, och där varje tidspunkt ställs i relation till vad som skede i världen i övrigt. Vi hade finnit ”Sveriges Identitetspunkt”.
I tidstornet skulle hela utbudet kunna koncentreras och visualiseras på ett nytt och modärnt sätt där man kombinerar realismen i tornets successiva nivåer med audiovisuell framställning. Om tornet tillägnades Tiden i denna hisnande tidsresa, så skulle en serie kunskapssmedjor runt tornet tillägnas andra specialämnen liksom databaser. Lokalbiologin skulle få sitt eget utbudsområde. Vikingatidens otroliga ”Ingvars tåg” (som utgått just intill) skulle få sitt egna centrum. Men tornet skulle även fungera som ett centrum för lokalområdet såväl som hela Mälardalen i stort. Det skulle bli ett ”lärocenter” för skolor så väl som forskning.

En
” Folklig Förälskelse”
är precis vad projektet avser.

Som ”identitetspunkt”, skulle TidsTornet bli den första identitetspunkten i ett nätverk av europeiska identitetspunkter – för inbördes förståelse, uppskattning och samarbete; allt det som vårt nya gemensamma EU-Europa så innerligt väl behöver.
Tornet skulle också resa sig som en vattenpegel för hela Balticum och därmed en markör för ”Centre of the Baltic”.

Från vandring i skogen till TidsTorn

Idén att ställa hela vandringsleden – den s.k. ”Själens Motionsslinga” – på höjden i ett TidsTorn kom från en bild av Kaknästornet som råkar vara precis så högt som landhöjningen har varit; 150 m. Mörner fick denna idé 1998. Därefter låg den i träda tills en dag Eva Lilja och Jan Brandt vid Mälardalens Högskola vid ett besök i Åkers Bergslag fick höra Mörner berätta om det. De såg genast möjligheterna. Björn Lundqvist (vid Af; Bild; Mittregionen) kopplades in och han ordnade i maj 2002 ett större konstnärsseminarium i ämnet. Jan Nilsson (Strängnäs kommun) och Kristian Brandt (Skottvång) var två andra som genast insåg projektets möjligheter och entusiastiskt deltog i dess vidare utveckling. År 2003 bildads en ideell förening, ”Föreningen TidsTornet i Läggesta”, för att driva frågan vidare. För att säkerställa högsta möjliga kvalité knöts till föreningen ett ”vetenskapligt råd” bestående av 15 eminenta forskare. År 2006 erhöll föreningen medel från ESF-Sörmland och från kommunen. Därmed kunde arbetet med en ”förstudie” och detaljplanering skjuta fart.

Men varför ett torn?

Ursprungsidé var att man här skulle kunna göra hela landhöjningsresan från istidens vattennivå +150 m ner till dagens nivå. Och det är inget fel med den idén.
Men ett torn har så mycket mer att ge. Hösten-03 hade DN en serie om torn. Där kan man hämta citat som: ”Mänsklighetens historia är kantad av torn”, ”Utsikten är vårt bästa hjälpmedel”, Man reser torn ”för att få överblick”, Ett torn är som en fyr, en ”vägledare”.